känns konstigt, nästan hela terminen har gått nu, det är bara 3 v kvar nu...konstigt. man e van vid det livet man har i skolan, alla människor man har lärt känna, f.d klasskompisar, lärare, människor som man inte känner men som man känner igen...

och så ska det helt plötsligt ta slut. läskigt det är, vet knappt vad jag tycker om det. visst det ska bli mega skönt att sluta skolan coh slippa läxor och en viss lärare som i rpincip bara her dålig kritik till en hela tiden men man har ändå vant sig vid livet man har här, det e ju det livet jag har h'r, känner inte til något annat liv. det har faktiskt varit ganska gött hittills, börjar kl 2 om dagarna vilket innebör att, nattuggla som jag e, kan gå o lägga mig sent(vare sig det e pga läxor lr pga att jag har tittat på serier för länge; oftast fallet haha) så behöver jag inte ha ångest för det eftersom jag vet att jag kan bestämma själv över min färmiddag, jag kan gå upp kl 12 om jag så vill. inte för att det händer särskilt ofta, det har hänt typ en eller max 2 ggr hittills(på vardagarna dvs) eftersom jag gillar att gå upp vid 9 eller 10 tidne och gå ut o springa eller göra ärenden/göra klart läxor och gå y´till skolan runt 12 tiden. jag kna lata mig fra,till ett tiden om jag så känner för det, kan titta en massa på scrubs eller gillmore gils=) samtidigt som jag gör läxorna och sen gå till skolan. visst jag slutar ju visserligen kl 7 om kvällarna men å andra sidan så hade jag inte särskilt mkt till socialt liv under vardagarna ändå under andra året eftersom mina vänner gick på eftermiddan. och jag kan göra eg vad jag behagar innan kl ett och det kommer jag antagligen inte kunna göra i the real life. alltså efter skolan e slut. så jag ska njuta en jäkla massa dessa 3 sista veckorna jag har kvar på esmod.          jag hoppas av heal mitt hjärta att jag kommer få en praktikplats här i paris för annars skulle ja missa paris alldleles för mycket. jag e inte klar med paris. far from it. visst jag känner inte för att bo här i hela mitt liv. jag vill ändå ha familj o så i sverige men jag e ju fortf ung, bara (knappt( 25 år gammal så jag har nåra år på mig att leka av mig=)

men jag känner på mig att det komer bli en helgt fantastisk sommar och höst i paris. känner på mig att det kommer bli helt annorlunda från det livet jag e van vid nu., och förhoppnigsvis mer dans och bus o sånt...men i have  agood feeling abt it u know. i really do. 

detta året har varit...ensamt. har nog aldrig tänkt så mycket i hela mitt liv. du vet när man analyserar alldeles för mycket för man har inget bättre för sig och då måste man tänka på nåy och då dras naturligtsvis tankarna till allt det som  amn inte trivs med i livet. dumt e det, det vet jag men det e lätt hänt. vad ska man annara göra med all sin lediga tid eg? men denna terminen har varit mycket mycket mycket bättre än förra, det måste jag säga, har fått 4 besök varav 3 av dem har vatt kompisar och den sista var mamma. och om endast 2 v kommer äldsta systern, lagom till french open(tennis tävling för er som inte vet vad french open e för något) och sen nåra dar senare kommer mamma till mitt showroom då jag ska visa upp alla mina produkter...(2 skor, en hatt och en väska). 

måste säga att denna terminen har dels gått alldeles för fort och dels relativt underhållande. visst det har inte varit särskilt många utgångar eller så men det har varit hemma fester, lång helg i berlin för att åla o hälsa på min bästa vän, har varit 2 omgångar i sverige(mega mys by the way och mega skönt), bio, visserligen mycket mycket plugg(känns fel at säg plugg när det  e design det handlar om men det finns nog inget bättre ord för det. men hur som helst så har det varit väldigt varierande...och det e så det ska vara...

det e lustigt för innan när jag va själv i min studio så känne jag mig väldigt ensam(inte många gånger men det hände ändå väldigt ofta)  och då gick jag ofta på bio för att det skulle hända nåt men på sista tiden gae jag slutat bry mig, jag har hafgt det megamys, dock för mig sjölv ,men ändån. jag har överlevt. och det har variy MÅNGA STUNDER då jag har j´kännt tvärtom,,,men nu vet jag att jag klarar nug om jag skulle kommma i ungefär likadan situation igen, visst dete e självklart att man vill ha vänner som man kan ha mys/roligt tillsammans med men jag har haft det vädligt bra och tänker fortsätta ha de bra. jag börjar tycka det e jäkligt mysigt...och plus att jag vet att det e bara en fas, en otroligt lång fast måste jag tillägga men jag har klarat mig coh KOMMER att klarar mig. och baar det känns jäkligt uppfriskande, skönt och som en lättnad för mig. visst det betyder inte att jag akldrig gråter men jag har ett större lugn inom mig...

nus ka jag sooooova

pussssss