Im home!!! Im finally home and it feels goooood!-) im at My parents place With my parents and My sis and our dogs and it feels soo nice to be home. Home where it smells of fresh air everywhere, where there are christmas lights everywhere you go, where you can see beautiful lit villas, where My favorite cafés are. Where the coffee is garanteed to be good, where you wont run the risk hearing "agua, cerveza, beer?" everywhere you go ( many Pakistan people walk around With plastic bags With either water or beer trying to sell them to tourists ).Its cold here and the first smell that hit me when i went off the airplane at the airport of copenhagen was the smell of danish hot dogs and i could immeditly feel at home-) its à bit rainy but the cold doesnt really mother me, and why should it? Im used to it, im raised in à cold country where you cant never really depend on the weather. Im here to see My family and My friends whom i long sooo much for it almost hurts.Ive already got couple of "dates" planned with friends and im sure, if i know us well which i do, we Will sit at our favorite café for hours and hours talking about everything and nothing, becus that is what we do and i cant wait!I hope to see all of My friends but since im here for à short period of time I dont know if ill be able to see all of them but if i do i would get extremely happy-)Hope you all Will have à white and beautiful christmas-)Love,H

Detta med att Känna att man aldrig är tillräckligt bra, var kommer det ifrån? Det är en bra fråga. Jag tror det har med det västerländska sättet att leva. Det finns så mycket man ska göra, så mycket man ska hinna med och samtidigt vet man att tiden aldrig räcker riktigt till. Vi i den västerländska civilationen, vi jagar ständigt The Dream. Den som säger att man måste ha It All för att vara lycklig. Man ska ha vänner, helst goda vänner, en snygg pojkvän/man, ett bra betalt jobb osv. Men innebär det verkligen att man är lycklig? Ska man verkligen vara beroende av allt detta? Du blir bara besviken, gång efter gång. Och om allt detta skulle försvinna en vacker dag, vad skulle hända med Dig då? Är du Du? Eller är du någon som bara räknas om du har allt som finns med i " paketet"? Detta var något som jag länge trodde på. Jag trodde, långt inne i min benmärg att det var så det var. Så länge man hade fina och lojala vänner som hörde av sig ofta så innebar det att man var lycklig, men oj så fel jag hade visade det sig. I hela mitt vuxna liv ( med " vuxna liv" menar jag med det liv jag har levt sen studenten) så lade jag hela tiden fokus på det yttre, aldrig på det inre. Jag trodde att så länge jag hade allt det som "paketet" erbjöd så skulle jag bli lycklig, men jag blev bara mer och mer besviken och jag kände att jag aldrig var tillräckligt bra i mina vänners ögon. Om jag gav mycket kärlek, var spontan, alltså sa ja till förslag så skulle ja bli lycklig. Det va viktigare att vara omtyckt bland vänner än vad jag själv tyckte om saker o ting. Dessutom trodde jag väldigt länge att det var väldigt viktigt att vara perfekt. Jag var livrädd för att göra fel, vare sig det innebar att vara klumpsig, att säga fel saker, inte ha mobilen laddad när jag landade eller inte förstå vad lärarna sa ( har ju bott utomlands de senaste 7 åren så utbildningarna har ju varit på språk som inte är mitt modersmål)  Jag bara väntade på att någon skulle " punish me" om jag gjorde fel vilket har gjort att jag har i princip hela mitt liv gått på helspänn så fort jag har gjort det minsta "fel" . Med andra ord så trodde jag att jorden skulle gå under om ja gjorde det minsta misstag. förstår ni vilken kraft och energi det tar från en att ständigt ha dessa tankar? Det är ett under att jag inte har sjukskrivit mig pga uttrötthet:PMen för att komma tillbaka till ämnet så tills för bara några veckor sen så blev jag ständigt besviken så fort mina vänner inte hörde av sig eller inte kunde hålla ett så kallat löfte, om jag och en kompis t.ex hade bestämt oss för att fika tillsammans och vännen i fråga bestämde sig för att hon ville gå på gymmet eller bara ha en dag för sig själv vilket är något helt naturligt såklart men jag förstod inte bättre. Jag såg allt som att jag inte var " good enough" i deras ögon. Så då trodde jag att om jag bara gav mer kärlek så skulle allt lösa sig men så funkar inte livet. Inte tänkte jag på att jag faktiskt kunde göra mig själv lycklig, att jag skulle se vänner och pojkar som ett stort plus i kanten men inte som en nödvändighet. Men jag har alltid, omedvetet, sett glaset som halvtomt, alltid känns som att någonting har saknats i mitt liv. Jag förstod aldrig att vad som saknades var inte om mina vänner hörde av sig eller inte, utan det var min inre trygghet som saknades. Det var inte förräns mina vänner i Barcelona, började åka hem en efter en som jag insåg att, nä nu måste något ändras och det asap! För mitt liv kan inte fortsätta se ut så här. Jag kan inte (peppar peppar) fortsätta att söka efter trygghet hos mina vänner eftersom jag aldrig vet hur länge dem kommer att stanna i mitt liv. Its time for à change and it has to be à big one! För iom att mitt liv ser ut som det gör, att jag har bott på 4 olika ställen inom 7 och ett halvt år så ha jag varit tvungen att skaffa nya vänner väldigt ofta, antagligen mer ofta än vad en vanlig svensk gör under större delen av sitt liv. Visst det har varit mitt eget val att leva så här men det har inte alltid varit det lättaste. Men å andra sidan så e jag så rastlös av mig, även inom vänfronten blir jag snabbt uttråkad om jag har samma vänner runt omkring mig under en lång period of time. Jag måste ha förändringar i mitt liv, nytt blod, nya utmaningar och det vet jag om, men hur som helst, jag har i hela mitt liv letat efter trygghet hos mina vänner , speciellt hos dem som verkar trygga med sig själv och eftersom ja aldrig har lärt mig bekräfta mig själv så har jag hela letat tiden efter bekräftelse hos andra. Och så fort de inte har gett mig den bekräftelsen som jag har suktat efter så har jag alltid känt mig otillräcklig och därefter inte  värd att älskas för resten av livet. Men som sagt eftersom mitt liv ser ut som det gör och ja lär få skaffa nya vänner igen så kan jag helt enkelt inte fortsätta så här, förutom om jag vill sluta som min gammelfaster som dog vid nära 100 års åldern och var ständigt olycklig, vilket är något som jag helst vill undvika om jag kan:P. Så därför bad jag en klok vän (svenska som bor i Paris) om råd, hur gjorde DU för att bli trygg i dig själv? Ja själva berättelsen om bur hon fann sin egen trygghet är en annan historia , något som jag inte tänker berätta här, men hon gav mig några väldigt bra tips om hur jag kunde göra min vistelse i Barcelona mer trygg och mysig. Och, det började faktiskt med mitt eget rum tro de eller ej. Jag hyr då ett rum i en lägenhet som jag delar med och ska bo där fram till nästa sommar och alltsom allt så ska jag bo där i sammanlagt 8 och en halv månad, vilket är en ganska lång tid om man vill trivas. Och det är ju viktigt att man trivs där man bor. Det är en sak om man bara ska bo nånstans i någon enstaka månad men nästan 9 mån är nästan ett år så, iaf hon gav lite olika råd om hur jag kunde vara kreativ på egen hand ( hon e också i den kreativa världen) och det va då jag insåg det, det är faktiskt bara upp till MIG att underhålla mig själv, det är inte upp till mina vänner. Där hemma har jag haft det väldigt bekvämt där de flesta gör det mesta för mig och jag har vuxit upp i en otroligt kärleksfull miljö så det är faktiskt,om man tänker på det, inte så konstigt att jag väntade mig att alla i min omgivning skulle göra likadant för mig. Så jag kan med gott samvete säga att jag nog har varit ganska needy utan att veta om det eftersom jag alltid har sökt efter bekräftelse vilket i längden kan bli ganska jobbigt så alla ni som har känt mig länge, förlåt om jag har varit jobbig:P jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Jag har, eftersom jag är van vid som sagt att min omgivning där hemma gör det mesta för mig, alltid väntat mig att mina vänner ska behandla mig på samma sätt som min familj gör, vilket de såklart inte har gjort. Im not the center of universe. Men vad jag däremot är, är den viktigaste personen i MiTT liv, inte mina vänner eller min mamma eller pappa eller mina syskon osv. Det kan låta själviskt men om man inte kan ta hand om sig själv med genuin respekt så kommer man aldrig klara att ge ens vänner och familj den respekt som de förtjänar. Man måste börja med sig själv för man kan aldrig ändra på andra hur mycket man än må vilja. Men å andra sidan, om man HADE kunnat ändra på andra,då hade hela världen sett ut som värsta cirkusen och det hade inte funkat i längden:P. Det är först när man börjar med sig själv och faktiskt tror på att en förändring är möjlig som livet ändras.Jag har alltid behandlat min omgivning som dem viktigaste personerna i mitt liv och som jag tidigare har skrivit så trodde jag länge att det var så det funkade. Om man lade allt sitt fokus på sina vänner osv och var den perfekta vännen så var man populär, man var viktig, man var något att räkna med. Man var speciell vilket är något som alltid har varit otroligt viktigt för mig eftersom jag inte ville vara vem som helst. Men vad jag aldrig någonsin tänkt på eller fattat förräns nu är att den viktigaste personen i mitt liv är ju faktiskt JAG. MOI. ME. Inte mina vänner eller ens min familj. Och jag har alltid tyckt att jag har varit en god vän, den bästa vän en tjej kan ha ( enligt goda referenser) men jag tänkte aldrig att jag skulle behandla mig själv med samma respekt som jag ger andra. Jag har aldrig riktigt tänkt vad som är viktigt för MIG. Vad mår JAG bra av? Vad tycker JAG om att göra ? Vad tycker JAG är fint, sött och /eller vackert?  Jag har helt enkelt aldrig gått enligt mina egna regler. Jag har alltid försökt att tyda de andras " regler". Alltid känt av stämningen för att se vad är "rätt" att säga eller inte säga eller bete sig istället för att bara vara mig själv. Och de gånger dom jag HAR gått efter mina egna regler så har jag antingen sett livet som halvtomt eller gjort med trots. Men att göra saker med grunden att det är något som man gör med trots är inte bra för i längden blir man bara olycklig för man känner att ens egna regler inte är tillräckligt bra. Min mamma kom på besök för ett tag sen och då sade hon nånting som jag aldrig riktigt har fattat innebörden av förräns hon själv sa det. Att man ska se glaset/livet som halvfullt, inte halvtomt vilket när jag tänker tillbaka, är något som jag alltid har gjort. Jag har alltid sett mitt liv som halvtomt, vilket är idiotiskt nu när jag tänker på det. För där kommer det också in, att man är aldrig good enough. Man strävar ständigt efter....något odefinierbart. Man går enligt andras regler och deras sätt att leva istället för att gå efter ens egna regler. Men sen jag började se mitt liv som halvfullt och börjat steg för steg med att underhålla mig själv och inse att mina vänner faktiskt inte har någon " obligation" att höra av sig till mig så har jag känt mig mycket lättare, gladare och faktiskt lyckligare. Jag är inte "där" ännu,  där med att känna harmoni inom sig själv but im pretty damn close!-) Sen jag har börjat med Mia Törnbloms ( ur boken, Mera Självkänsla) råd om att göra en må-bra bok ( en bok där man skriver ner positiva ord om sig själv, man lär sig helt enkelt att bekräfta sig själv) så har jag slutat ( inte helt men ett baby steg e bättre än inget steg alls) så har jag slutat leta efter bekräftelse hos andra och jag kan säga att det ha gjort allting så mycket lättare. När jag pratar med andra ( beroende på vem det är men vilka personer det handlar om är oväsentligt här) så har jag inte längre några krav på att de måsta säga eller avsluta samtalet på ett visst sätt eftersom jag nu vet att det handlar om min självkänsla och inget annat. Och livet blir mycket lättare och roligare när man slutar att leta efter bekräftelse och börjar ta saken i egna händer istället. Och om ja känner mig låg på bekräftelse så vet jag denna gången att det har inget med min omgivning att göra utan då har jag helt enkelt slarvat med att bekräfta mig själv och då blir det bara att ta upp må-bra boken och love-boosta sig själv. För om det är något man behöver i denna, ibland/ofta tuffa och hårda värld så är det love boosting för att just klara av nedgångar i livet. Och plus att livet blir mycket roligare och dessutom lättare om man tar sig själv på mindre allvar för om man har en bra självkänsla så vet man att det faktiskt inte är hela världen om man gör fel eller misslyckas med något för man vet att det inte har något med ens personlighet eller som person att göra.Nu är det snart jul och jag är på väg hem till ljuva Sverige för att umgås med mina fina familj och underbara vänner och detta är den första gången jag ska göra det med " nya" ögon så att säga och det är något jag ser framemot att göra ska jag berätta för er-)Hoppas att ni också får en underbar jul! Stor kram,Hanne

sometimes you have good days, sometimes you have bad days. or low days is sometimes a better description. today is one of those days. and when you feel bad you should do everything it takes to make you feel better right?  usually , or actually i do it daily no matter what kind of mood im in, i read couple of blogs (swedish ones) and i read Elle (the swedish one) web site and have a look at the latest fashion news and today i found these really nice clothes and shoes on the "´trendrapporten" trend thing...? and they were really beautiful. ok they are expensive but hey, it never hurts to dream right? so these are few things on my to die for list:

Lanvin;P

marc jacobs

and the affordable thing: zara

/h

i was looking through Elle´s fashion pages (the magazine) and i saw this picture. apparently the new thing is to have straps on shoes and i thought it was sooo beautiful i just had to put it here.

its a bit old fashioned but with a modern touch. me like that. me gusta mucho!

i like when they "invent" new things. of course bows of any kind is not a new thing but its new to have wear it like this. 

today is a very special day for us swedes. its called sankta lucia. its one of my favorite bank holidays of the year! it may seem a bit strange but its really beautiful! its basically a choir (it can be in a church or in a school or at a retirements home..doesnt really matter where it is). and in the choir they chose one of the girls to be the actual Lucia. the tradition is that the lucia should have long blond hair but nowadays they are not that strict anymore with the haircolor. and everyone in the choir wears a white sheet and they hold a candle in their hands infront of them and they have thing called on thir hed, like a band of silveer thread and the lucia is the only one wearing a crown of candle lights on her head and she, while they go down the "altar" she is at the front of the choir. and she stays quiet while the rest of the choir cings typical christmas/lucia songs and then in the end she songs one song solo. it usually lasts for about 15 or 20 minutes. its very short but omg is it beautiful! and we always do it early in the morning. and outside when everything is finished the school or wherever it is they offer traditional christmas cookies such as pepparkakor (gingerbread) and lussekatter ( doubt theres an equivalent in the english vocabulairy). but they are delicious anyway!

im always in a very happy mood this time of the year. and usually people throw small/big glöggfester (christmas parties) where they serve hot wine with almonds and raisins and gingerbread. oooh i love going to all these glöggfester but unfortunately since ive beel living abroad for the last 7 years i ofcourse havent been able to go to any of them...but i enjoy just knowing that my freinds back home or my family go to these glöffgester=). christmas is def one of my favorite time of the year! its very "mysigt". = cosy is a word that we use very frequently when its something that we like alot, but it doesnt really work taht way in english. a house or something similar can be cosy but not a situation, right? but we use it all the time. just ask any swedish person that u meet and they will confirm it=) and this time of the year is def one of those times when we "myser på" so to speak. since its so cold outside we kinda have to have it "mysigt" inside as much as we can to survive the tough winter;P 

but i was getting off the subject;P i just wanted to describe what special this day is for us Swedes.

glad lucia på er alla! (happy lucia!)

love,

h

picture borrowed from google

i have had a wonderful and very special week end I must say. it started with  a surprise of one of my friends whom i lived with for 1 month before i moved into this appartment where i live now. shes from this teeny tiny village in switzerland;p, 18 years old and absolutely adorable. she went back to switzerland 3 weeks ago and I ifcourse cried;p and then beginning of this week, she told me that she would maybe be in barcelona this eek end. and i said, whaaaaat? are you kidding me? (but in french becus i speak french to her)and she said no, im not kidding, im seriously thinking of coming to bcn for the week end. and of course i told her she would stay at my place, end of discussion;P and then I said that it would be great if we didnt say anything to our friends (who still live here) so it ould be a surprise=) so i didnt say anything to them,. just that i had a friend from paris coming to visit me this week end. that was about it. and then we went to our language school friday night to meet with our 2 friends and omg. they were in chock! first they saw me ofcourse...and then i took a step back tso they could see who was standing behind me. and it was the best surprise ever! our friend E, it was her last week end (bu huuuu), she went back to sweden this morning. so we had plans on spending the whole week end with her and then this surprise...she was sooo happy. well our other friend C was also extremely happy=) so mostly we went to cafés, we had a really nice brunch yday=) we went to the beach just her and me friday afternoon, we went for  along walk in the senter, we had an awsome crepe for lunch=) we went to the magic fountains at plaza espanya with our friends, we went to a really ncie italian resto which they have in paris aswell.  it was just very very very sad to say good bye to them,  but im trying to focus on the positive thing here which is that im very very lucky to have had them in my life this fall=) AND i had the amamzing opportunity to say "see you later" (instead of good bye, that word sounds too ...for eternity u know, see you later is more light) to my friend from switzerland a second time. 

and then today (after saying good bye to my friend and going back to sleep fora couple of hours;P i went to a flea market that my another swedish friend of mine had invited me to=) she and 2 of her swedish friends had rented a table where they sold their clothes and shoes. so i went there and stayed there for the rest of the afternoon to make them company and also becus it was a very nice way to spend a calm sunday when u usually has nothing else to do;P

   s

sweet patricia, the friend of my friend.

amy, my friend whom I went in the same fashion school as in florence 5 years ago who moved here 4 years ago

shiny shiny shiny! althou it was getting quite cold...bbbrrrrrr...i admire amy and her firends for standing there for 8 hours in a row trying to sell their stuff...i was htere for 4 hours and I thought THAT was long....

as usual the week end passes by way to fast...but this week end has been truly amazing, so its fine. it has given me SOOO much positive energy so i def feel that i have a lot of ...positive (;P) energy inside of me now...

and plus my mum is coming here next thursday to spend the week end woth me. 4 whole days. wipppie! im sooo excited!

today after school we went to an asian buffet place where you could eat as much as you wanted for 10 euros, couple of blocks away from school. haven t had sushi in such a long time! god ive missed it! as i wrote in the last "inlägg" post? i wrote that it was an unusual sunny day today=) so before meeting up with the girls (i have semi classes and they have intensive which means i have 2 hours and then we gor a 30 minutes break and then they have 1½ hour of conversation) i just sat just by a tree on the ground, just next to my school and enjoyed the nice weather. it was so nice just sitting there by my self watching people pass me by with their children, husbands, gods or whatever. in that neighbourhood there are many old people hanging out. its so cute becus there are just so many of them! in swedish we would say, "det vimlar av pensionärer"...dont think theres a equivalent in english, sorry guys;P i love looking at old people, becus they are usually so full of life, smiling, and just so honest. there s something special about them.  and infront of my school theres a small square and in literally bathing in sun around 11.20 just when i have my break. (well atleast now in the winter when the sun is lower than usual).

thena fterwards i went for a walk in the sun, just taking pictures of everything that i found beautiful.

this picture below this paragraf is a swedish restaurant. ive walked passed it once before but forgot where it wasm but now i know=) 

all these pictures are taken in a neighbourhod called sant antoni

christmas decorations!

beautiful trees and leafs on my street=)

love,

h

today is a good day! its sunny today (extremely sunny...)i went out yday for the first time in a very long time which was quite fun, im soon going out to meet 2 of my friends from my spanish class to have lunch...and....i dont know, im just ina very happy mood today. i think its becus i went out yday. usually i only do stuff during the w end, but yday was an exception, 1. barcelona had a shopping night at passeig de gracia (i guess the most fancy street in barcelona) and veeery beautiful i must say!) between 20.00 and 24.00 where many stores on that street were open and had discount and they had music and djs and stuff. it was pretty cool. and plus it was the first time they lit the xmas lights=) soo beautiful! and second, my photography school celebrated 30 years! so they threw a party at a club where i went with one of my classmates.  i didnt realise how much ive missed going out during the week until yday...

you will have to excuse me for the low quality on the pictures and the way they are turned, its my itouch that i usually use during the night when i dont want to bring my system camera.(and the quality is not very good during the night) and when i upload the pictures straight from itouch i cant  turn the pictures the way i want to)

have a beautiful day everyone=)

love,

h