sunday=)

brunch avec ma petite chinoise, Annette=) a montmartre

and yes, we were hungry=) english breakfast

annette was happy to see me

the view from our café

montmartre is so beautiful, especially in the sun

more portraits

we re having fun=)

in annettes backyard

thihi

at annettes place afterwards...it can never go wrong with strawberries=)

beautiful sara=) (swedish friend) at bonne nouvelle

where they happened to have a mrket just that day...ive missed french markets! bought one really beautiful silk scarfs and 2 other smaller things=)¨

more pictures will come later=) from my itouch...

love/H

saturday=)

close tp where my friend lived/s in the 9th arr

beautiful ha?

soo beautiful

sunny weather!

typical café parisien

bus stop

such a cute name

my favorite street in paris=) rue montergueil

=)

flowers!

breakfast at my beloved le Pain Quotidien=) on rue montergueil

i love their cappuccinos. they are so big! me like that!

outside my window

drinks/lunch with my best friend

     '

havng fun

me doing some homework for school...portraits.....retratos

"hmmm...not really confortable with this but ill give it a shot for you hanne"

where i used to have my internship=)

at centre george pompidou

street entertainment at hotel de ville. they were really funny!

brdige between rive droite and notre dame

its summer=)

lots of people at notre dame..

people love sitting by the seine enjoying the sun. i used to sit there too back in the days...

quartier Latin

beautiful drawing that i bought for myself as a beautiful memory from paris

cute=)

waiting for my crepe avec nutella et banane=)

jardin du luxembourg

peaceful

people enjoying the amazing weather

st germain

hello sunshine!

beautiful and really cute pink flowers at st germain des pres

invalides

i think you can understand why  love this bridge so much...

love/h

friday:

breakfast at a really nice little café just around the corner where my friend lived. (lives)

postcards to write

the view of the square where i had my breakfast

my beloved converses

moi=)

i went to my old school esmod to pick up my bag that they had there. 

this is hat we looked at every day when we had our coffee break=)

goodbye esmod! and thank you for the time that i had there for 3 years=)

les galeries lafayettes, sooo beautiful

my favorite café at "my" square. (close to where i used to live)

my square

colette, a famous and really cool concepte store, just around the corner to here i used to live

my old street

place de vendome (where they have many diamond and jewellery stores

les tuleries

beautiful parc monceau in the 17th arr

love/H

det var helt underbart att vara tillbaka i Paris. Så skönt att se familiar places. ställen där jag har en historia. jag har gått i de områdena en miljon ggrm jag kan staden utan o innan, like the back of my hand. jag kände mig stark på ett helt annat sätt än vad jag gör här i barcelona men det är fär att jag bodde där i 3½ år så det e inte så konstigt. men vad som va skönast av allt, var att få träffa mina vänner. mina älskade vänner. mina fina och otroligt söta vänner som jag har en historia med. vare sig det e 4½ år eller 1½ år som jag har känt dem. spelar ingen roll. så skötn och framförallt roligt o se dem igen. det va en fantastisk lång helg- men vad som var skönt var att jag inte längre var beroende av dem för att det skulle bli en fantastisk helg. för allt finns inom mig. det blev inte rktigt som jag hade tänkt mig eftersom jag inte kunde trots allt sova hos min kompis som jag från början hade tänkt men det fixade sig tll slut och jag kunde sova hos en annan gammal vän så det gjorde faktiskt ingenting eftersom bandet mellan mig och denna vännen blev bara större. det var jätte mysigt att sova hos henne. jätte mysigt verkligen. och det var så kul o se alla vackra byggnader igen. galeries lafayettes med all dess otroligt vackra mode, alla vackra gator, se floden Seine, äta min älskade crepe med nutella och banan. få se jardin du luxembourg. få gå längs boulevard st germain, få se invalides, jardin des tuilleries (där jag bodde förut), få gå och se le pont (bron) Alexandre le Trois, champs-elysées, älskade torget concorde (mitt favorit torg i hela paris eftersom det är så mäktigt med alla dess fina o ståtliga statuer och byggnader ), le marais, pont neuf (en känd och en väldigt vacker bro), ile de st Louis.

har faktiskt inga ord för hur fantastiskt det var att komma tillbaka till mitt älskade Paris och hur fantastiskt det var att gå omkring på Paris gator. Känns inte som att det finns tillräckligt med ord för att göra beskrivningen av helgen rättvis, men visst, det var inte helt lätt att vara tillbaka heller. det blev stundtals känslosamt den första dagen och den första morgonen grät jag t.o.m komma tillbaka till ett ställe som var min stad under 3½ år. ett ställe som är underbart men som också kräver mycket utav en. en stad och en historia som jag lämnade bakom mig för nya äventyr. se mina vänner som eg tillhörde det förflutna. vänner som kände den gamla Hanne, men som kanske inte visste eller känner tilll vilka stora förändringar som har skett inom mig. skulle det gå lika bra att träffa dem som den nya Hanne? men mina vänner har naturligtvis vuxit de också. Alla har avslutat sina studier, alla har fått jobb nånstans, vissa har pojkvänner, vissa är singlar igen. Det var inte helt lätt att balansera den gamla Hanne med den nya Hanne. men det gick. men som sagt, de har ju förändrats och vuxit de också. det tillhör livet. 

jag blev oerhört rörd av att alla ville se mig så hemskt gärna. vissa t.o.m betalade för min måltid och någon betalade för min drink. otroligt kärt av dem. det rörde verkligen vid mitt mitt hjärta att det var så många som så gärna ville se mig och som var dessutom så ivriga att få se mig. nu inser jag att om jag bara hade haft en bättre självkänsla back then så hade jag förstått vad det hela handlade om och att jag faktiskt hade underbara vänner som tyckte/tycker jätte mycket om mig och då had ejag kanske kunnat vara riktigt lycklig där. men could´ve, should´ve, would´ve. waste of time att tänka sådana tankar. det är ju ändå in the past. onödigt att tänka på sånt som e bokstavligen onöjligt att ändra på.

hur som helst så var det en helt underbar helg och det gav mig så otroligt mycket positiv energi som jag kommer leva länge på=)

enjoy!

im heeeeeere! arrival at L´opéra avec le Roissy bus

lunch chez Emily´s

dejeuner francais

funny mailbox

at canal st martin

french scooter

people enjoying the sun at canal st martin

lots of red stuff

buautiful green!

i wouldnt mind sitting there either...

lunch time pour les parisiens

an artist painting by the canal

sun!

a really cute shop for kidswear

so cuuuute

i went to one of my favorite concept stores in paris, MERCI and had a snack there. scones with cappuccino=)

beautiful blue colour

vintage shopping anyone?

dont look so surprised

ok i wont

beautiful vitrine

me and mirrors....love at first sight

bastille

st paul

i just love their postcards here...

place des vosges

a gallery just by place des vosges. cute ha?

green=)

st paul again=)

my beautiful friend Lily, australian.

ok that was the first part, thursday. 

to be continued

love/h

in two days i will be walking around somewhere in the streets of Paris. im going back to my old home. my heart. my boredom. my  longing. my luaghter. my old tears. my friends, my family ( not family by blood but as close to family as t gets). im going there for 4½ days and i cant wait to go back. im really curious how my reactions to things will be. will they be happy feelings? sad feelings for something that i left behind? dont know. me and paris have a very complicated relationship. maybe everyone who has lived in paris (i mean REALLY lived there, not for only a semester or 2 when everything is about having fun with strangers) have a complicated relationship with that city. paris is a complex city. its a city that people love to hate, or dislike might be a better description. everyone seems to have an opinion of their own about paris. either you are fascinated by the cty or you strongly dislike it whether you have been there or not. paris gives you certains feelings or emotions that are not always easy to seperate. do you love the city or do you really dislike it? it seems like it provoques strong feelings inside of you. its tricky. people who either have been there or not and who are big admirers of paris have this romantic idea of paris. the city of love. the city of light. but then when you live there, its another story. the city is tough to live in. parisian people are known to be arrogant, impatient, stubborn, unkind, selfish and so on. they like and prefer to do things their way. its their way or the high way. its your call. you are either in the game or you´re not. if you dont play by their rules, you shouldnt be there at all. i mean if you want to live there. but they are also very very kind, they have big hearts, they might not smile alot;P but deep inside you can tell that they are good people. well most of the time. when i lived there i met many rude and arrogant people (im not only talking about people that i knew in some way or the other but also waiters, people on the street etc.) but i also met many really kind people. open people. people who love to talk to strangers (believe it or not) at cafés and restaurants.they have a natural and relaxing and very friendky and open attitude towards foreigners( im talking about people who work in either cafés and/or cafés) they make alot of jokes with each other. thats actually how i got to know a very big group of people /friends in paris. just by going there once or twice to the same café and talking and having fun with the people working there. they care alooot about the other person. but...they are very up and down kinda people. its either black or white. either they are really nice or they are just plain evil. they are either really happy or they are really sad or angry for that matter. they are very honest people. sometimes a bit TOO honest; P, they critisize you or your work in the open air in front of everyone whereas in sweden you do that between just you and your teacher. in sweden you get your grades on a seperate paper, in france they say it out loud in front of everyone. good for the students who are proud of their work or believe they are really good at what they do, but for the students who are a bit less confident, not so much fun i can tell you. i was for the most of the time always among the students who were not so good. so it can be pretty shameful too. buuut after living there for a year (and going to a fashion school) you get something that we call in swedish, "skinn på näsan". how do i translate this expression? you get tougher. you have heard critics before so many times that it doesnt bother you that much anymore. and that is something good i think. in sweden we are way to much of cowards to say what we really think of things. im not saying you have to be mean or anything but we shouldnt take everything so seriously. in sweden we sugarcode everything. and i mean everything. when we give compliments, or when someone (whether its a close friend or family member it doesnt matter who it is) ask us for our opinion about what they are trying on( lets say in a clothing store). we would say (if we think the outfit is hideous or simply doesnt fit the other person), well its not my taste, or it wouldnt look good on me but it suits you well. or something similar. thats bullshit i think. sometimes i think we should be more like guys. open and honest about opinions and they dont give  *excuse my french* f*ck what other people say aor think abot them. 

anyway, back to paris=) as i said before, paris is a very complex city. its a beautiful city in a very romantic way and it will always be, but its also very tough  (just like any capital city i assume).. it can be a very sad city too. no one smiles at you, everyone is very serious and sometimes stuck up. nothing ever changes in paris, they are against changes which is in one way their trademark. everything´s very old. they have old markets where they sell really old things. the architecture is old. things never change in paris. they like to keep it the way it is. they are veeery afraid of changes. i have even heard from actual parisians who decided to move abroad and really live there that nothing ever changes in paris. so if you re looking for an exciting nightlife with many cool and modern bars or clubs, you´re in the wrong city. parisians are more into daylife. just like swedish people are. but for being a capital city, its surprisingly boring sometimes since nothing new ever happens.

althou, they do have a vertain way of living that you can only find in paris and its probably one of the big reasons why so many people are drawn to the city. they have a certain "savoir-faire" that you cant find anywhere else in the world.. they have a very sophistcated way of livng. they have their sophisticated clothes, they eat very little, they have their croissant and their espresso for breakfast, they belive in natural beauty which means as little make-up as possible. (sometimes a bit too natural according to me).they are very fashionable in a very clean way. not many colours but simple and elegant and with good quality. they have many cafés. they are a café culture. they have the best crepes in the world.=) they def have the best croissants in the world too and other wonderful pastries. you can sit at a café all day long and just enjoy watching fashionable people passing by. everything, well more or less, is very beautiful in paris. 

they are very skinny. and with skinny, i mean SKINNY. not many people can compete with parisians about skinnyness. becus its very important to be just skinny. ive even heard from french guys that they want their girls/women to be skinny. ive even read in a survey in a newspaper of some kind that the people who worries the most about their weight are french people. big according to them is what we swedish people would call normal. their skinny is what we would call malnourished. therefor they eat very little which might not be a problem for them since they are used to it but for us foreigners, eating tiny tiny portions? not easy. but you get used to eating small portions. when you go to live in paris (if ur a girl that is) you either gain a lot of weight (becus of all the delicous crepes and stuff) or you lose alot of weight becus it feels wrong to eat the way you used to eat in your home country and therefor you adapt very quickly to their way of eating.

i loooved paris when i lived there but i also had many periods in which i didnt feel good at all. paris can make you very depressed. when its grey, its super grey. when its serious, its very serious. but when its sunny, its super sunny and everyones kind and happy. its a very complicated city with two sides. one which is very romantic and kind and creative and happy and the other side which is very concervative (they must be one of the most conservative people in the world), cold and serious. you have to very confident or just have a very good self-esteem to survive in this city which i didnt have back then. i know many friends who came to live there for a year or 2 and who wanted to stay there working but in the end they were either too depressed or fed up with the greyness and seriousness and the fact that nothing ever changes in paris that they moved back home. but i also have many friends (french, and other nationalities) who still live there and who have lived there for many years now. so there is def something that makes people wanting to live there for the rest of their lives. dont know what it is but i guess paris has a certain "something" that atracts people from all over the world.

and so when i come back to my old home, u can probably understand why im very happy to come back but also very curious how i will feel when i walk around in the streets of paris. will i be happy that i moved from paris to barcelona? or will i think" oh damnit, why did i ever LEAVE paris for? i know deep in my heart that i dont regret moving to barcelona at all. becus i have had such a good time here, ive been able to really live for once=) partying like crazy, getting that out of my system, meeting super nice people, getting superkind friends, learning a new language, getting to know a new culture, having a beach life;P etc. and being able to really grow the way i needed. so i am happy i moved here but when you dont have any close friends where you live and you dont feel very "spanish" and you have most of your friends in another city, all in the same city...i sometimes doubt myself. i know paris is still there, it will always BE there. i can say, ok, ive had my fun and im ready to move back now. i can (well after i have finished my studies here of course) pack my bags and look for a job in paris. buuuut, do i REALLY want to move back or is it only nostalgia that is in my mind right now? dont know. so thats why im going back there for the week end. and of course to meet my wonderful friends that i miss sooooo much. 

i think im gonna enjoy alot walking around there with my camera taking pictures of everything. smelling everything. going to my favorite cafés and restaurants. going to my favorite creperie. =) having a crepe with nutella. yummmmyyyy. walking in my old neighbourhood, looking at the city with new eyes and with a higher self esteem. going to my favorite stores, going to my favorite areas of the city such as st germain des-prés, the first arrondissement where i used to live, le marais, the amazing marais=) walking along beautiful Seine, walking to my favorite bridges. (pont neuf, the bridge at concorde and and the bridge Alexandre 3. going to one of my favorite cafés in ile de st louis, pomme canelle where they serve the best ice cream in paris. discovering new places also i hope. going to my favorite and the best falafel place IN the world in marais on rue des rosiers. 

walking around with my friends smiling and having deep conversations, knowing that they will (or atleast i hope;P) also enjoy our conversations as much i will. 

just spending time with old friends (not super old but old for being newer friends), friends that i KNOW are my friends and they are staying there. period. just enjoying the moment and the "now" (nuet), not thinking about spain, barcelona, photography assignments, annoying spanish people (not everyone of course but there ARE people that can really annoy me), Not thinking about the future and just anjoy the beautiful present. 

   the beautiful bridge, pont alexandre le trois.            

some art from today.=)

hasta luego!

h 

jag har precis börjat läsa Paolo Coelhos senaste bok, Alef som handlar om att han är olycklig och otillfreds trots alla sina framgångar, relation med sin fru som han älskar osv. han inser (med hjälp av sin mentor) att han måste bege sig ut på en resa. en resa för att förstå sig själv och för att förstå världen och först då kan han kan komma tillbaka till stället där denna insikten började och det var då (efter att ha läst endast ett kapitel) som har jag insett några grejer om mitt liv (eg så har började jag inse det för ett tag sen men det är alltid skönt att veta att det finns någon som fungerar precis som man själv gör). Jag har alltså alltid trott (mest pga vad som har hänt och inte hänt i mitt liv) att det finns en mening med allt. jag har alltid varit väldigt intresserad av livets magi och tecknena som universum skickar ut till en. det finns alltid en mening med att du är där du är, det du känner just nu e det meningen att du ska känna, oavsett om det är positiva eller negativa känslor eftersom allt detta kommer att leda dig någonstans. det har kanske varit mitt sett att tro i båda mina mörkaste stunder (speciellt dem) och i de ljusa stunderna. Hursomhelst så har jag alltid varit en väldigt öppen person. både om mitt liv, mina tankar och mot att träffa nya människor. jag har alltd varit en extremt nyfiken person av mig. nyfiken på världen. nyfiken på olika kulturer, hur de fungerar och varför de fungerar som de gör, hur det är att verkligen leva i en annan kultur med all dess problem som det kan innebära, men också självklart de positiva delarna i det, varför människor fungerar som det gör, varför människor beter sig som de gör etc. detta, plus en stor portion rastlöshet inom mig själv och massa annat skräp har lett mig till där jag är. jag har alltid känt att jag har varit lite annorlunda jämfört med andra svenskar (generellt sett) i många avseenden som t ex att jag har en stor protion nyfikenhet i mig, att jag e inte så mycket övers för jantelagen och att jag älskar att ta risker (flyttmässigt då) osv. har som sagt bott på 4 olika ställen under 8 års tid nu pga av många olika skäl. men det största skälet har varit min nyfikenhet och min rastlöshet. enligt min kära pappa så e det att träffa nytt folk lika viktigt för mig som det är att andas. och han har såklart rätt. väldigt bra liknelse han gjorde där. jag har alltid älskat att lära känna nya människor (om de har en positiv energi som jag känner att jag kan klicka med mer eller mindre). det har gett mig så otroligt mycket positiv energi och detta är något som jagkan leva på länge. det har gett mig luft att andas. kanske för att jag alltid har ansett att min frihet är (förutom kärleken till min familj) det viktigaste som finns för mig och om jag skulle bo hemma, umgås med samma människor hela tiden så hade jag känt mig kvävd, rastlös och trängd. kan vara för att jag tidigare inte visste vem jag var och inte vågade sätta gränser. jag har varit emot allt som har ansetts vara "normalt, vanligt, lagom och tråkigt", alltså allt som innebär jantelagen. alltså har dessa mötena med dessa fantastiska människor (vare sig de har format sig till djup vänskap, mindre djup vänskap eller bara varit random möten på kafeer) gett mig en sån tillfredsställelse och en frihet som jag har njutit så otroligt mycket av.det har verkligen varit ett sätt för mig att andas. jag har fysiskt behövt det för att må bra. jag har känt mig rastlös så fort det har varit för få möten med nya människor. känsla av rastlöshet och tristess och osäkerhet inom mig själv också måste jag tillägga. under alla dessa åren som jag har bott utomlands så har jag har jag såklart vuxit som person. ibland utan att märka av det;P sånt brukar komma i efterhand men alla mina dalar (små som stora) har gjort mig väldigt ödmjuk och jag har fått mer och mer förståelse för hur världen och hur människor faktiskt fungerar och att det ALLTID finns en anledning till varför de har betett sig som de har gjort. det är sällan pga mig eller dig som människor beter sig som de gör. det är pga bakgrund, sin familj, om man har syskon eller inte, ja det finns en miljon skäl som ligger bakom dessa mönster.

men hur som helst så har jag som sagt blivit oerhört ödmjuk och jag känner hur jag utvecklas som person för varje vecka som går. jag ångrar inget beslut jag har tagit, om det nu har varit att flytta hem från ett land, bo hemma ett tag, flytta till ett nytt land, fortsätta att bo där trots många motgångar och sen ge upp och flytta till ett annat land för att se om jag möjligtvis kan må bättre där. jag kan inte ångra något av det som har hänt  mitt liv för det skulle innebära att jag skulle ångra allt som har hänt i mitt liv de senaste snart 8 åren. för mycket har hänt. allt började med att jag redan i andra ring (andra året på gymnasiet säger resten av sverige;P, det e bara vi skåningar som visst säger andra ring;P) bestämde mig för att åka och plugga franska i en idyllisk stad som heter annecy som ligger i franska alperna. en helt underbart vacker stad. älskade varje minut där. hade så jäkla roligt där att jag bestämde mig för att stanna kvar en månad til (eg så var det bara meningen att jag skulle vara där i 4 månader men det blev 5 månader) och eftersom jag var så fascinerad och verkligen överväldigad över hur fantastiskt det hade varit att bo utomlands så blev det att (med hjälp av en viss entusiastisk moder och likasinnade storasyster plus hennes pojkvän numera man) jag flyttade till Florens för att plugga först italienska och sen mode design som ni alla redan vet (eftersom jag har skrivit om det många gånger förut) och när det inte blev som jag hade tänkt mig så blev det flytt hemåt och plugga franska vid lunds universitet där jag träffade min alldeles underbara vän Anna från linköping som gick i min klass. henne tog jag en fika med redan efter vår första föreläsning och det är något som jag aldrig har ångrat efetrsom det ledde till en helt fantastisk pluggtid tillsammans med henne och hennes dåvarande pojkvän Emil som jag blev vän med och som jag fortf är vän med btw. och som sagt så hade jag ju aldrig lärt känna Anna och hennes dåvarande pojkvän Emil om jag hade mått super i italien och då hade det aldrig blivit att jag hade tagit modekursen på instituto marangoni i paris den sommaren 2007 som var helt befriande fantastisk och precis vad jag behövde. i paris så har jag träffat och fått chansen att lära känna helt otroliga människor och många av de vänner som jag skapade under den tid som jag bodde där har jag fortf kvar som vänner. där träffade jag många människor fråm olika hörn och kanter av världen vilket jag älskade. de kom från kina, japan, australien , frankrike, england, spanien, hong kong..u name it. och här i barcelona så har jag också fått chansen att lära känna fantastiska människor från olika länder såsom, sverige, holland och usa. och framtill detta året så har jag känt att jag har behövt lära känna nya människor för att må bra. sen att det har berott på många olika orsaker som låg självkänsla, inre rastlöshet osv är en annan femma men jag har alltid älskat att lära känna nya människor. i paris så satt jag ofta och konverserade med människor på kafeer. det var faktiskt så som min vänskap med min vän från Gbg, Andrea började eftersom jag gick dit för att käka lunch varje fredag under ett års tid ungefär och genom henne (hon jobbade där) så lärde jag känna jätte många människor som jag umgicks mycket med och som (de flesta av dem) har blivit fina vänner till mig. och jag fick sån stor kick av det. de gångerna som jag mådde som bäst så hade jag många vänner och det gav sig såklart ett stort ego och stort självförtroende vilket jag förväxlade med lycka och tillfredsställelse och hur jag trodde att livet var meningen att det skulle se ut. under vissa perioder så hade jag extremt stort ego, helt pga mina vänner och för att jag genom dem kände mig väldigt älskad och accepterad för den jag var. men sen när det brakade sönder så mådde jag ju inte så bra, för då tog ju sig mitt stackars ego en törn och självkänslan sjönk ner till rock bottom. så när jag kom till Barcelona var jag därför svältfödd på nya människor, nya upptäckter. människor som kunde ge mig en ny chans, en stad som hade en kultur som kunde tillåta mig att växa vilket den har gjort. jag mådde så jäkla bra förra våren. allt gick på räls från första början. jag kom i en underbar klass (när jag pluggade spanska) där jag fick 2 fina vänner (som jag fortf e vän med) och sen blev fotokursen, trots svårigheten med det nya språket, en fullträff. efter en tid så lärde jag känna mina vänner ännu bättre, vår vänskap fördjupades på en nivå som jag aldrigt trodde kunde ske. jag fick fler vänner som visade sig vara helt otroligt genuint gulliga och som verkligen ville hålla kontinuerlig kontakt med mig vilket var något som jag förvånades stort över eftersom det aldrig hade skett förut i mitt liv och har vart något som jag alltid hade längtat eter väldigt intensivt. detta gav mig, förutom lycka och mycket glädje, ett väldigt stort ego, yet again. jag trivdes oerhört bra. det fanns verkligen ingenting, som jag inte trivdes med. jo det kanske var min landlord som var lite konstig men vem har inte haft konstiga landlords här i barca eg? jag trivdes oerhört bra med mina nyfunna o fina vänner och klasskmarater och jag trivdes med fotokursen även om den var lite väl intensiv. så jag antog såklart att resten av min tid här skulle förbli likadan. jag trodde att det var liksom självklart att jag skulle lära känna människor som jag klickade med på samma djupa nivå. och visst, jag hade väldigt kul i höstas och de människor som jag umgicks med (som alla flyttade hem i julas eftersom de alla gick på min språkskola) var verkligen lovely people=) men jag kände ändå att det var någonting som inte riktigt stämde. jag njöt inte alls lika mycket längre av att gå ut. jag gick ut. jag sa i princip ja till allt som mina vänner föreslog att vi skulle göra, more or less. så vi gick till barer och discon och några restauranger ibland. men jag var inte så lycklig som jag hade varit under våren. det var nånting som inte stämde men det trodde jag bara var pga omständigheterna. att jag inte kände samma "klick" så att säga med de som jag umgicks med även om jag tyckte (tycker) att de var underbara människor. jag hade kul, jag hade det trevligt. men jag kände inte alls samma tillfredsställelse som jag gjorde under våren. jag kände att nånting var fel men jag var nog inte mogen då för vad som eg låg bakon till dessa känslor. nu förstår jag att det var mitt ego som det handlade om. mitt ego har alltid varit som störst under de stunder/perioder i mitt liv då jag har varit med de människor som jag verkligen har klickat med. och så fort jag har varit med människor osm jag inte har haft samma kemi med, ja då har mitt ego och därav min självkänsla sjunkit vilket jag inte förstod då men som jag förstår nu. 

innan jag åkte tillbaka hit efter julen så trodde jag att jag skulle lära känna en massa nya och fantastiska människor och att mitt liv skulle fortsätta så som det hade sett ut förut. jag kunde redan se framför mig hur jag samtalade under den dagliga fikan vid språkskolan med nya intressanta människor och vilken kick det skulle ge mig och vilket fantastiskt o socialt liv det skulle ge mig. jag hade redan allting förberett i min hjärna. jag kunde se allting framför mig. jag kunde se hur intresserad jag skulle känna mig och vilken entusiasm jag skulle känna när jag samtalade med dessa nya människor. så jag kom tillbaka till barca med mycket positiv energi och såklart föreställningar och förväntningar om hur jag trodde denna vårterminen skulle bli. det började ganska bra. jag hade precis före jullovet sett till att jag skulle komma i samma klass som min ryska klasskramrat Lana eftersom hon var den enda jag kände som skulle fortsätta med spanskan. så jag visste att jag skulle känna åtminstone EN person på min skola vilket var såklart en stor säkerhet. i min klass då så gick det en massa olika människor, 2 svenskar,en italiensk man, en koreansk kille och 2 till ryssar. jag trodde också att (eftersom de flesta studenter som kommer till barcelona kommer hit för att vara här i olika långa perioder) så skulle det komma mycket nytt folk. men det blev inte rktigt som jag hade tänkt mig. och så funkar ju oftast livet. det blir aldrig som du har tänkt dig vilket är i ock för sig är en del av charmen med livet enligt mig. för gud vad trkigt om allting alltid gick som planerat...gud vad tråkigt och fantasilöst och icke utvecklande livet hade varit då;P. men hursomhelst så var(eller är) dessa människor inte några som jag direkt har klickat med men som är och har varit väldigt trevliga. jag har alltd haft väldigt trevligt under våra dagliga fikastunder och har det fortf och det är def något som jag vill fortsätta med men jag har, förutom en tysk tjej i min ena fotokurs, inte träffat någon som jag eg har haft någon större lust att umgås med på fritiden. jag känner vissa människor utanför min språkskola/fotoskola som är supergulliga och som jag inte har något emot att umgås med men som eg inte har hat någon större betydelse för mig om jag har träffat dem eller inte (eftersom jag har helt andra behov nu).

i januari var jag väldigt mycket för mig själv och jag kände ingen som helst lust att vara social men sen när februari kom så blev jag otroligt olycklig och onöjd med mig själv eftersom jag förstod att jag bara gjorde mig själv olycklig genom att vara osocial. jag hade faktiskt sett framemot att vara osocial och få bete mig lite som en björn gör under vintern, den går i ide helt enkelt och kommer först ut när det har börjat ljusna. februari var inte särskilt roligt men den hade ändå sina ljuspunkter. (typ som att jag såg till att jag träffade lite folk under helgen) och nu i mars har jag mått mycket bättre eftersom jag har blivit betydligt tryggare och lugnare i mig själv men jag har varit väldigt ledsen stundtals för att jag har varit för den mesta tiden mycket för mig själv och har inte riktigt haft någon att vara social med. eller som jag har känt för att vara social med. i stundtals har jag undrat om det någonsin kommer att gå över, denna ensamheten och alla dessa tankar som tyvärr kommer med när man är för mycket själv. men jag har ändå inte haft någon lust, (som jag har skrivit i några förra inlägg) att vara social med människor som jag inte känner eftersom det inte ger mig någon kick längre. jag har växt otroligt mycket bara dessa 3 månader och kommit fram till att det jag alltid har föraktat och sett ner på är det jag vill ha och känner att jag behöver nu, såsom trygghet, ha förhållande med någon, kanske t.o.m bo tillsammans med den killen, ha ett jobb så småningom, ha ett skönt och behagligt och intressant liv under själva dagen och sen stanna hemma under kvällen och ha det mysigt. ett lugnare liv helt enkelt. men något som jag har kommit fram till, trots att jag vet att jag faller på lördagarna (mentalt och humörmässigt) då jag inte har min vardagliga rutin som att träffa mina klasskamrater och känna sig produktiv och effektiv osv och trots att jag vill och behöver vara social då och då för att må bra, är att jag innerst inne (och det är nu som poängen med detta inlägget och länken till boken Alef kommer) vet att jag både vill och behöver ha denna ensamma period för mig själv. jag har alltid varit sån, antagligen pga vana från min barndom då jag pga stor ålderskillnad mellan mig och mina syskon alltid varit tvungen att vara för mig själv och underhålla och stimulera mig själv, som känt att jag bara kan växa och utvecklas om jag är själv (alltså ej i i förhållande med någon eller vara hemma där jag har tryggheten med familj och vänner). och det är likadant nu. jag behöver denna tiden för att kunna utvecklas. för att kunna tänka ut vem jag är, hur jag reagerar på olika situationer. om och när jag förminskar mig själv när jag är med vissa typer av människor eller i olika sorters situationer och när jag känner att jag kan vara mig själv helt och hållet. även om det inte alltid är så roligt och det kan kännas otroligt ensamt from time to time så vet jag innerst inne att jag behöver denna tiden för mig själv. jag vet att det är nu, nu på riktigt, som jag har chansen att växa så som jag vill. det är nu som jag har all chans i världen att lära mig att våga vara den som jag är. våga vara den jag äräven bland människor. våga bjuda på mig själv. våga ta steg. känna att jag kan vara underbar vare sig om jag är blyg eller inte eller om jag säger nånting eller om jag är tyst.

trots att jag vet att jag kommer få "setbacks" kanske hela denna terminen så vet jag att det är den enda sättet för mig att växa och jag har vuxit. enormt. efter varje dal (oftast dagen efter) så har jag vuxit. då har jag lärt mig nånting om mig själv eller kanske bara insett något om mig själv och vad jag verkligen behöver och tycker är viktigt i livet. och visst, det är ensamt att bo utomlands där du inte har nära vänner eller har någon som du känner att du vill vara social med. och det är ingenting som jag skulle rekommendera till någon (alltså den perioden som jag går igenom just nu) men jag känner verklgen att detta är något som är nödvändigt för mig. nödvändigt för mig så att jag kan växa och bli den person som jag alltid har velat vara. jag har alltid (eller iaf insett nu att jag har velat vara) en person som älskar sig själv och som inte skäms över nånting i sitt liv eller över sig själv. en person som kan stå för den man är till 100%. en person som kan skratta åt sig själv och som inte tar sig själv på så stort allvar.

för även om jag har varit ledsen (oftast på lördagar) så har jag eg inte känt för att ta kontakt med någon eller vara social med någon halvhjärtat. för som jag har skrivit i ett tidigare inlägg så vill jag bara ha äkta vara nu. även de dagarna när jag har varit ledsen och känt mig ensam så när jag väl har kommti hem (från en tur i stan lr nåt liknande) så har jag varit väldigt nöjd med att bara vara hemma och bo om mig. varit riktigt nöjd med att pyssla med saker såsom att hålla på med kollage, eller att läsa böcker (jag har sen typ en månad tillbaka tack vare min kära syster kunnat "låna" e-böker osm jag har laddat ner på min ipad. ) eller att rita. jag har, efter att blivit rejält frustrerad på den dåliga kvaliten på streamingen av filmer och serier på min dator, alltså gjort mer kreativa saker här hemma. och jag har varit väldigt nöjd med det. så trots alla dessa dalar så har jag innerst inte haft nått behov av att vara social, men visst det har jag inte alltid velat erkänna för mig själv. för när man är ledsen så vill man, eller kanske tror man att man vill ha något eller att livet eg ska se ut på ett annat mer lyckad sett, ha omdelebar tillfredställelse och det ska hända a.s.a.p men så funkar inte livet och bra är nog det även om man ibland hade önskat att man faktiskt hade kunnat få omedelbar verkan på sina önskar och drömmar om så bara för en timme eller så.  så innerst inne har jag alltså varit väldigt nöjd att bara vara för mig själv och få växa på det sättet som jag vill och känner mig mest bekvämast att växa på. och jag vet att jag kommer att klara detta. jag kan ibland ha mina tvivel eftersom man inte kan se in i framtiden, men jag vet ändå att jag kommer att komma till en punkt, förhopningsvis snart, då jag tänker, nä nu e jag good enough. i alla lägen. och då jag känner att jag verkligen tycke r om mig själv för den jag är och då jag har accepterat hur mitt liv och min situation ser ut. (ok nu låter jag jävligt bortskämd , det e jag medveten om eftersom jag har det eg väldigt bra som har fått chansen att bo utomlands i snart 8 år och bor utomlands fortf och får chansen att bo i ett soligt och varmt land där jag kan plugga det som jag älskar av hela mitt hjärta, men det betyder ju inte att mitt liv är en dans på rosor för det). och jag vet, eller jag känner det i mitt hjärta, att jag kommer att komma till den punkten snart. för jag har vuxit så oerhört mycket bara från i julas och känner hur jag växer för varje vecka som går. för jag är envis som bara den ibland (när det gäller det jag älskar och tror på) och är ambitiös och vill mycket och jag ger mig inte i första taget så jag ska banne mig komma ut ur denna om något vackra tunneln (;P) som mig själv till 100%. och då ska ni få se på mirakel. för när jag e redo för mig själv, då är jag redo för världen och när jag är redo för världen, då ni...då är det mirakel som gäller=)

love/h

i havent made a post about food for a long time now. have had more important stuff to write about but i have taken pictures of my food anyway so here are some of the food that ive made for the last couple of weeks=)

i thnk this one was for dinner a couple of weeks ago... some kind of meat with broccoli on the side

this is yoghurt with strawberries=) (for breakfast, not dinner;P)

this one i have problems remembering, i cant really see what it is but i think it was for dinner, or maybe lunch. but it was good! lots of fried fruit which i like to have on the side. gives it a sweet touch to it

this was hamburger meat with a sallad on the side. easy but good. but i remember that it didnt make me that full becus one or two hours later i had to have something else to eat;P

this one is for breakfast. omelette with avocado and fruit. very yummy!

this one is another breakfast. its omelette on a toast with avocado on the side (i love adding something, such as avocado or cheese to my food, gives it a special touch...

this is another breakfast. once again omelette (i eat alot of eggs for breakfast;P) with fruit and strawberries on the side. if you ever make some kind of eggs for breakfast i can deeply recommend adding some kind of fruit and/or berries. frie the fruits to make them a bit soft. delicous!

this one is for lunch. pasta with fried zucchini and tomatoes..

yet again omelette for breakfast=) this time i had the fruit and the strawberries in the middle of the plate so it would look a bit more elegant.  i like playing around with the shape and form of my food. its always fun and good for you to be creative and play around with whatever you do, whether its food, design, marketing, adds..when you play around you tell your brain that this is something fun! and gives you lots of good energy. so i try to be as creative as i can and as often as i can. sometimes im not in the mood to be creative and then i just have soemthing simple that is not really worth photographing but when i have my good moments (which are more often then rarely) i am creative with my decorations becus its soemthing that i looove to do and plus i think its so much fun!

dinnertime...hamburger meat with fried peppers and some avocado...very yummy

and yet again more omelette=) this is fried aplle and tomatoes and some avocado.  apple is a very good fruit to add to ut food if you want to spice it up a bit.

pasta for lunch

desser that my flatmate had made for us. very good! had chocoloate on the bottom. yum yum!

this time i made scrambled eggs for once=)

hamburger meat yet again...dont ask me why i eat so much hamburger meat...but the taste of the meat is good so why not?

this time i i chose another kind of meat. i think it was veal. with cooked carots, fried apple and some mozzarella on the side=)

and...finally...the last one;P my lunch for today. pasta with apple (yet again) , peppers and mozzarella...and some ketchup=)

bon appetit everyone! 

this week has the weather been beautiful. it seems like all of the flowers have blossomed at the same time..

thse are flowers that i got wensday i think. beautiful right?=) i love pink flowers for spring.

and as you might know i also love taking pictures of branches and since it was a beautiful sky i took my shot.

this is at the backyard of my building. there were couple of older people playing around with their grand children. so cute!

this was earlier today during break. sunny moment and tranquilité (the foot you see on ur left is my frussian friends foot and the other feet are mine=))

beautiful trres at the square at my spanish school

older people chilling and hanging out

and here i tried (as i usually do when taking pictures of something) taking the photo in different lights..different speed and diafragma

here it is just a TEENY BIT darker, dont know if you can see the difference?

and here its def darker, especially the sky that you can see more clearly

here the speed is lower which means more light (cant decide which one i like the best, what do you think?)

u can really feel that the spring is here..

and here i did the same thing, with different kinds of speed and diafragma

some lighter, some darker

i think this one is my favorite becus you can really feel the air of spring in this one

a moment of tranquility

my beautiful scarf that a very close friend of mine gave to me for my birthday last summer (she cmae to visit me for a week in sweden). i love that scarf! its so me with the blue and purple colours which she probably had in mind when she bought it=)

me playing around outside a big window on my way back home from school

if you all wonder whats between my legs on the picture above its my schoolbag;P

as you might have noticed i like to make bright pictures. it makes me happy to have alot of light in my pictures. maybe its becus im Swedish i dont know...but i like it alot.

wish you all a beautiful week end!

love/h